Strutbräken i våryra

Kommer osökt att tänka på Evert Taubes 'Vals på Ängön' när jag ser min strutbräken veckla ut sig för säsongen. Ni vet den där raden om "ormbunken rister sin ringlande topp, slår upp sina gröna små vingar". Så perfekt beskrivning av hur det ser ut. Evert gick nog också och betraktade växtlighetens små under och egenheter.
En egenhet hos strutbräken upptäckte jag helt nyss. Har sedan länge ett stort exemplar brevid ingången till huset. Har för länge sedan gett upp hoppet att den ska göra några småstrutisar omkring sig, men den är ju ett livskraftigt och vackert exemplar själv så något bekymmer har det inte varit med det. Först nu har den kommit på idén att reproducera sig och var kommer den lilla telningen fram? Ja inte i rabatten utan mellan dräneringsstenarna och grunden, lite på sniskan så där. Med vetskap om hur djupa rötter en strutbräken har så har jag nu börjat fundera på hur denna lilla obstinata planta ska kunna återföras till rabatten. Ska lägga pannan i djupa veck ett tag till....

Kryddor och kattungar

Nu har jag varit förbi Y:s trädgård och låtit mig inspireras. Skulle dit för att titta på nya kattungar och hennes tulpanblommning. Kattungarna var så ljuvliga som kattungar kan bli men tulpanerna hade nyligen startat så jag har en ursäkt att fara dit igen för att se den riktiga prakten.
Däremot har hon ett kryddprojekt som jag genast kastade mig över för att dokumentera. Supersöta hemmagjorda skyltar till varje sort fångade genast mitt intresse. Så enkelt och snyggt. Smala grenar uppsågade lite på diagonalen till medaljonger, en tunn blompinne i ett passande borrhål i medaljongen och en tuschpenna för skriften.
Hon och jag har en liknande planering på våra trädgårdar vilket innebär att allt gott växer en bit ifrån huset. Det är ju inte så bra med kryddor för dem vill man han nära till hands för att snabbt knippsa av en själk och förhöja den pågående matlagningen. Nu har Y löst det med att snickra ihop en kryddlåda som när värmen kommer ska få sin placering på den soliga förstukvisten. Lätt tillgänglig för att skattas på goda smaker och dofter.
Fick med mig två krukor med en rödbladig och en vanlig Basilika som jag vårdar ömt inomhus.

Trädgård+foto+vallmo=sant!

Är ett blåbär i bloggsammanhang och min blogg är bara drygt 3 månader men en sak har jag fått klart för mig efter att ha botaniserat bland andras trädgårdsbloggar och det är att som för mig verkar trädgård och fotointresse gå hand i hand. Kanske inte så konstigt för sinne för det vackra och en önskan att föreviga det följs ofta åt. Kanske också en önskan att utgöra en jämnvikt åt trädgårdens föränderliga natur. Man vill helt enkelt spara en del ögonblick. Visst älskar vi växtlighetens förgänglighet, för annars hade vi nöjt oss med plastblommor, men ändå känner ivarjefall jag att det ibland går för fort och jag vill smaka lite extra på en del saker som tex. mina Vallmo som just nu har börjat spela sin symfoni i alldeles rasande takt. Först ut med den Sibiriska vallmon tätt följd av de andra fleråriga Orientalisvarianterna och sen kommer kornvallmon på alla upptänkliga ställen där den gillar läget.
Hitintills har jag nöjt mig med att föreviga dem med min mobil men nu har jag anmält mig som testperson hos Smartson http://www.smartson.se/ för att om möjligt bli utvald att testa deras nya kamera Canon EOS 550D. Så nu har jag bildat testteam med kära mediepedagogs-väninnan och hoppas på det bästa. Sa jag förresten att Canon EOS varit min dröm sen tonåren?

Druvfläder och annat rött

Idag får jag titta på trädgården innifrån huset för en elak förkylningsbacill har hoppat på mig :( Ja, ja det finns å andra sidan mycket att titta på så det går ingen nöd på mig så länge jag har lite snuvapapper nära tillhands.
Nog om krämpor. Har en förkärlek för rödbladiga växter (vi är många jag vet). Har suktat på Japanska lönnar och Smällspireor och annat i den eftersträvansvärda färgen. Men det finns ett aber; röda bladfärger, speciellt de mörkaste uppfattas gärna som en mörk skugga i rabatten på lite avstånd. Samma faktiskt med riktigt mörka blommor. Eftersom jag bor granne med granskogen så har jag hållit mig lite tillbaka på mörkaväxter fronten, men eftergifter finns naturligtvis och de syns extra tydligt en strålande vårdag som idag. Min enorma Druvfläder firar en orgie i vinröda blad och limegröna blomställningar. Såå häftig! Den är ett nära 4 meter högt och omfångsrikt träd som kompenserar mig rikt för att den inte har ätliga blommor som vanlig Fläder (Sambucus Nigra) som ju föredrar lite sydligare nejder.
I samma mörkt vinröda nyans går även de nya bladen på min Flikrabarber (Rheum palmatum) en bit därifrån. Den stod tidigare i en rabatt, men som den primadonna den är så stal den hela showen och det mesta av platsen så nu har den en helt egen del av trädgården att vräka ut sig på. Väntar med förtjusning på de 2 m. höga korallröda blomspirorna.

Sparris och livskraftiga hallon

Nu har det grävts igen. Som jag sagt tidigare så fanns det en hel del hallon på tomten när vi kom hit och inte vilka hallon som helst utan över två meter höga spiror med underbart stora goda hallon typ 'Mormorshallon'. Men det finns en gräns för allt även hallon och eftersom jag snart insåg att hallon är av det gränsöverskridande slaget så snickrade jag ihop en lång stor låda av gamla timmerstockar som hallonen skulle få bo i hädanefter.
Nu blev det tvärnit i lådan. Alla fina skott jag grävt ner tvärdog och sen hade jag en lång smal sandlåda att krafsa i om jag ville. Det ville jag inte så något år efter inhandlades tre vackra exemplar av olika sorters svarta vinbärsbuskar som fick lådan, men nu ska ni se att det blev fart på de "döda" hallonen! De hade bara legat och tjurat och inför risken att bli helt hemlösa kom de till liv igen så nu var det de stackars vinbärsbuskarna som hamnade i kläm istället.
Nu är allt ordnat till det bästa för alla. Hallonen får behålla sin låda och vinbären slipper trängas utan har fått ett helt nytt ställe att frodas på. Frid och fröjd tills vidare.
Fick även lyckofnatt när jag sneglade ner i sparrissängen i närheten. Frösådde dem för tre år sedan (Mary Wachington) och maken till spenslig växt får man leta efter. Visserligen får man inte börja skörda efter tidigast på tredje året men jag har trott varje vinter att de ska ha frusit ihjäl och att jag tidast får skörda om femton år. Därav min lycka när riktigt grova fina sparrisar nu tränger upp ur jorden och gissa vad jag kommer äta några få av dem med andakt!

Allt bra går inte

Dessa påskliljor är urpåskliljorna för mig. Om jag skulle illustrera en text om påskliljor så skulle jag använda dessa som modell. Fast de växer inte ens på min tomt utan grannens så jag njuter dem på avstånd och dagens tankar kretsar istället kring ett drygt tre år gammalt projekt. Eftersom min tomt vid övertagandet bestod till största delen av gräsmatta och lössläppta hallonbuskar så fick jag ett bra tips om hur man kan gräva rabatter i gräsmattan och återanvända en del av det uppgrävda. En eller två grästorvor är inget problem, men när man som jag for fram som en grävling i gräsmattan samlade jag ihop berg av grästorvor som sedan skulle fraktas undan med skottkärran till en mer undanskymd tillvaro. Idén gick ut på att man skulle hacka upp en önskad form i gräsmattan, lägga undan torvorna, gräva sig ner en bit i backen, vända torvorna med grässidan ner, lägga dem i botten på den blivande rabattgropen och sedan fylla igen med jord. Tanken är då att torvorna ligger i botten och bidrar med näring och håller fukten. Det är bara ett problem, det finns en gräns för hur mycket åtminstone jag orkar gräva.
Efter ett gigantiskt projekt orkade jag bara följa rådet halva rabatten och sen gav jag upp och tänkte; vaddå hur svårt kan det vara! Släng i lite skit så blir det bra. Men si så lätt lurar man inte en blomma! För hur kommer det sig annars att den pionen och rosbusken som hamnade på den supergrävda halvan nu är mer än dubbelt så stora som de andra i samma rabatt?? Hela förra sommaren gick jag och blängde, men nu ska jag faktiskt kavla upp ärmarna och åtgärda det hela. Har börjat med att ställa fram ett tråg för förvaring av uppgrävda plantor så nu är det bara resten kvar...

Vårkalabalik

Jamen vilken kalabalik det blev då! Det är samma visa varje år. Först har man hur gott om tid som helst och går och pysslar i godan ro och sen kommer den stora vårexplotionen och stjälper allt över ända. Hade ju som sagt tagit ledigt hela den här veckan enkom i syfte att ligga bra till för sommaren och inte springa och pytta i frön i Juni och gräva rabatter i stekande högsommarvärme. Men ja...fast jag hann en del också. Har nästan skrapat och målat om en hel garagedörr som fick en ny kostym i vitt och ljusblått istället för som tidigare avskavt mörkrött och mörkbrunt. Det är ingen öppning i häcken på tre meter längre utan där står det prydliga Spireapinnar på tillväxt. Fick även två enorma ruggar av L med något som ser ut som stor kantnepeta. Än så länge kallar jag den för "Praktnepeta", ska leta efter det riktiga namnet sen, men den gick att dela i 9 plantor som nu pryder krönet på en låg mur. Tror det kommer bli jättesnyggt när den blommar i lilablått lite som Lavendel. Ska inte tråka ut er med allt jag sprungit och hattat med men i lördags var det fest. Bosniskt-Svenskt bröllop. Mina fötter har nästan sagt upp bekantskapen med mej idag efter alla vilda Bosniska danser jag varit med på :)
På bilden ser ni mina lika vilda tulpaner som nu blommar för fullt.

Vårbruk.

Från nu och en vecka frammåt har jag vikt åt att göra färdigt! Våren går aldrig sakta fram så att sådana som jag som inte har obegränsat med energi kan hänga med i svängarna. Nu har jag tagit en vecka "semester" för att enbart gå hemma och pyssla. Får se hur mycket ork jag kommer att ha att skriva om alla fantastiska framsteg som gjorts dag för dag :) Idag kom ivarjefall trädgårdsmöblerna ut och blev inoljade och igår inköptes enorma mängder färg och ett antal meter hängränna. Ingen idé att måla bodväggen fin när det sedan stänker upp gegga på den vid varje regnväder pgr. av brist på hängränna och stuprör. Har även planerat in stärkande vårpromenader och ett besök av S från Västerås som även hon ska utrustas med blåbyxor och pensel säger hon. Kanske Y kommer förbi också om jag lovar henne att hon bara kommer att bli utrustad med en kopp kaffe?
Annars kan jag meddela att rabarberna äntligen behagat visa sig. Bara små röda knular men jag trodde nästan de gett upp. Så nu ska ni få ett gott recept på Rabarberchutney:

Rabarberchutney
4 röda lökar
1 kg rabarber
3 dl vatten
Hacka i småbitar och koka ihop i 10 min
Tillsätt
2 tsk ingefära
3 tsk curry
4 msk sambal oelek
1 l strösocker
Koka 1,5 timmar och häll upp i rena glasburkar. Mums!

Fast jag ska ju vara lite märkvärdig och ha i 1 l finhackade morötter också bara för att jag har en hel låda kvar i jordkällaren och jag tror det blir gott. Får nog plussa på lite vatten med.

Blekblå lådor

Häromkvällen var det lite myspyssel för min del. Ibland kommer det frukt till mitt kök på jobbet i fina, men ganska klent byggda trälådor. Har sparat undan några som jag tänkte fixa upp lite grann. Så det var det som blev gjort nu. Gjorde en blandning av linolja, balsamterpentin och lite färgpigment av färgerna ultramarin och det fantasieggande namnet vinstockssvart. Ville få fram en ganska blek gråblå färg. Lite som en sommarskymmning för att vara poetisk. Tänkte även att linoljan skulle skydda lite och förlänga livet på träet.
Så nu har jag tre snygga lådor att välkommna sticklingarna med när de ska härdas för utelivet.

Kalljordskrinium

Nu har jag planterat om mina Kriniumlökar eller Crinium Powéllii som de heter på latin. Köpte dem för några år sedan och grävde ner dem i en stor zinkbalja. Förra året blommade de med underbara Amaryllisliknande rosa blommor. Mycket vackra. Blev jätteglad för det var lite grisen i säcken när jag köpte lökarna eftersom jag inte alls visste hur de skulle se ut.
Har inte riktig haft kläm på vinterförvaringen heller så första året la jag dem i jordkällaren vilket höll på att avsluta det hela. I år klippte jag ner dem och lät dem stå innomhus. Det gick bra för nu är det full sprutt i krukan och jag var tvungen att dela dem och plocka bort en massa smålökar som sattes i småkrukor.
Som ni ser på bilden är det ingen liten blomma, blad och blomstänglar blir meterhöga. Bara rotsystemet fyllde upp hela baljan, fanns nästan ingen jord alls kvar. Inget för den lilla fönsterbänken med andra ord.
Det är ju åh andra sidan en uteväxt även om den inte kan övervintra utomhus häruppe så lär den kunna göra det i zon 1. Det kanske ni från södra Sverige vet mer besked om?
Nu ser jag fram emot en storslagen blommning efter all ny jord jag gett dem.