måndag 4 april 2011

Uppgrävd Sälg=nya kapphängare

Sent i höstas gjorde jag slag i saken och började gräva upp en sälg som stått vid en utfart från gården. Trädet var vackert tidigt på våren med alla små söta videkissar men sen var det skräpigt, sköt rotskott och hackspettar och andra insektsälskande fåglar började visa ett otillbörligt stort intresse så jag tänkte att nu är det dags att avsluta det hela innan trädet kommer ner i egen kraft. Utrustad med hacka, spett och tålamod och på slutet maken och en granne lyckades vi få upp det hela med rötterna. Som ni ser på översta bilden så blev det en stor grop. Fast om jag ser efter på bilden så ser jag att jag redan satt de nya buskarna i gropen fast de är så avlövade så de inte syns. Syns gör däremot min gulbladiga kornell. Den är en stickling från svägerskans kornell som hon fått att rota sej. Ja så blev det med gropen men vad hände med trädet? Maken kastade sej glad i hågen över grenklykorna för att tälja nya krokar och kapphängare. Dessa ska tydligen täljas i färskt virke då de är lätta att forma sen får de torka och bli hårda och efter det blev de målade mörkbruna och vaxade. Jättesnygga blev de och starka. Och det här året får hackspettarna leta insekter i något annat träd.

1 kommentar:

  1. Inget annat svenskt trädslag ger mat åt så många fjärilsarter och många andra insektsarter. Varje sälg är en biologisk skattkammare som myllrar av liv under hela sin levnad. I sälgens blommor finns också livets viktigaste frukost för vilda bin och humlor som yrvaket börjar surra redan då vintern fortfarande har sitt grepp om landskapet. Då blommar inget annat än sälgen och de närbesläktade videarterna, säger Torbjörn Ebenhard, föreståndare på Centrum för biologisk mångfald (CBM).

    SvaraRadera