Äppelmos och mosat finger.

I helgen blev det äntligen av att koka äppelmos. För snart 2 veckor sedan blev jag erbjuden att plocka hur mycket äpplen jag ville i M:s trädgård. Detta är orsaken till att jag ännu inte skaffat några egna äppelträd för jag får alltid erbjudanden av snälla vänner att plocka av deras dignande träd. Enda gångerna jag inte får äpplen är sådana år det inte blir några och jag inbillar mig inte att mina presumtiva äppelträd skulle bära några då heller så det här arrangemanget passar mig utmärkt.

M:s äpplen är suveränt goda dessutom så jag fyllde raskt en plastback och en kasse med ljuvliga äpplen. Såg sedan att ett av träden var i stort behov av beskäring så naturligtvis valde jag det som ett lämpligt sätt att tacka för frukten. Upp med stege och sekatör och vipps hade trädet antagit en helt ny slimmad form. Sen var det den sista kvisten som stack ut ovanför den perfekta (nästan) kronan. Raskt upp igen med ett snabbt klipp avlägsnades den misshagliga grenen och sekatören stannade en bit in i mitt pekfinger! Aj!!
Efter besök och omplåstring hos distriktsköterskan var äppelmos det sista jag tänkte på.

Men nu har det alltså blivit av. Hela köket doftar av äpplen när moset kokas och man känner sig outhärdligt präktig, sådär som en hemmafru på 50-talet haha!
Äppelmos är det jag gillar bäst på vinterhalvårets havregynsgröt så det känns bra med några burkar på lut.

Receptet är enklast tänkbara. Jag skär äpplena i grova klyftor kokar dem nästan mjuka i en gryta med lite vatten, mal dem i äppelmoskvarnen och sen kokar jag det färdiga moset med 6 dl. socker per liter mos i 5 min. En special har jag, jag låter en kanelstång få koka med det sista koket för det blir så gott.